Flyr
Ja, nu sitter jag här på bussen. Jag bestämde mig att fly från Lund i helgen för att få andas ut lite. Känns redan bättre. Så mesig är jag. Välkommen till mitt liv. allt till skolan är klart och Casper är lämnad hemma då han behöver plugga lite mer. Det suger, men så är det. Innan jag åker tåg passar jag på att köpa något varmt och låtsas att man är någon cool person. Lyckades sådär.

Lite förändring!
Nu har jag gjort det! Jag har försökt ändra på lite saker för att må bättre och började med att säga upp mig från BEST. Känns tråkigt men samtidigt så skönt. Det senaste har det bara känts som ett ont måste och inte något roligt så det var för det bästa. Så nu är det Kajsa som är i fokus och inget annat. Jag pluggar järnet på vardagarna för att verkligen se till att jag får ledigt på helgerna och hittills har det fungerat väldigt bra och jag kan känna hur lite av stressen försvinner. Nu ska jag bara försöka få in lite träning igen. Vill få tillbaka min styrka och känna mig stark, så det ser jag fram emot.
Lite bilder från förra hösten, Carro ville öva lite och självklart ställer jag upp.
Något lite mer muntert
I våras va jag faktiskt på Island för första gången vilket både va helt fantastisk och väldigt jobbigt då jag fick testa på att resa med magsjuka för första gången i mitt liv, inget som rekommenderas.
Jag flög helt själv för första gången i mitt och jag mötte upp några vänner när jag väl kom fram. Det häftigaste med hela upplevelsen var att isklättra. Vi fick redskap för att klättra och det var en riktigt häftig känsla att klättra på en glaciärs vägg och det kändes riktigt coolt efteråt för jag var räddast men fick nog ändå mest beröm. De sa "Har du gjort detta innan?" och inte för att skryta men det kändes nog coolare än själva klättringen.
Jag lever!
Inte för att någon riktigt läser den här bloggen men bara för att jag vill och kan...
Nu har jag börjat fjärde året på bioteknik och jag trivs väl helt ok. Allt känns lite för jobbigt och det här med att hålla upp en perfekt fasad känns verkligen som ett misslyckande. Ni vet när allt bara känns "usch".
Nu tänkte jag ta tag i mitt liv och kanske till och med känna mig lite bättre genom att få skriva av mig när jag nu vet att ingen ser. Skönt att skriva av sig lite tankar som rör sig i mitt snurriga huvud.
Jag är för snäll. Jag gör alltid allt för alla andra och inte riktigt för att jag själv vill, mer för att jag vill att alla ska tycka om mig genom att jag gör det som de vill. Men jag har börjat försöka ändra det och jag hoppas innerligt att jag lyckas.
Men som sagt nu sitter jag här och mår sådär "usch". Kan inte ta en selfie för att man möts av något ännu mer "usch" och trollen i mitt huvud bara fortsätter att tjata om att jag håller på att misslyckas. Jag har aldrig riktigt sagt till någon mer än Carro i Lund att jag har varit sjuk men inte har någon heller frågat. Det är till och med nu så att jag sitter och tvekar på ifall jag ska sudda ut detta stycke eller inte. Om jag låter det vara kvar antyder det ju bara ännu mer att den perfekta fasaden har fått massa sprickor och snart kommer allt att falla isär. Men jag orkar helt enkelt inte riktigt bry mig längre. Låt hela världen få veta helt enkelt för vad gör det?
