Jag lever!

Inte för att någon riktigt läser den här bloggen men bara för att jag vill och kan...
 
Nu har jag börjat fjärde året på bioteknik och jag trivs väl helt ok. Allt känns lite för jobbigt och det här med att hålla upp en perfekt fasad känns verkligen som ett misslyckande. Ni vet när allt bara känns "usch".
 
Nu tänkte jag ta tag i mitt liv och kanske till och med känna mig lite bättre genom att få skriva av mig när jag nu vet att ingen ser. Skönt att skriva av sig lite tankar som rör sig i mitt snurriga huvud.
 
Jag är för snäll. Jag gör alltid allt för alla andra och inte riktigt för att jag själv vill, mer för att jag vill att alla ska tycka om mig genom att jag gör det som de vill. Men jag har börjat försöka ändra det och jag hoppas innerligt att jag lyckas. 
 
Men som sagt nu sitter jag här och mår sådär "usch". Kan inte ta en selfie för att man möts av något ännu mer "usch" och trollen i mitt huvud bara fortsätter att tjata om att jag håller på att misslyckas. Jag har aldrig riktigt sagt till någon mer än Carro i Lund att jag har varit sjuk men inte har någon heller frågat. Det är till och med nu så att jag sitter och tvekar på ifall jag ska sudda ut detta stycke eller inte. Om jag låter det vara kvar antyder det ju bara ännu mer att den perfekta fasaden har fått massa sprickor och snart kommer allt att falla isär. Men jag orkar helt enkelt inte riktigt bry mig längre. Låt hela världen få veta helt enkelt för vad gör det?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0